Nu är jag hemma efter mysigt prat med  Johanna. ♥ Behövdes verkligen. Hon är för bra den tjejen! Marcus kom även och gjorde oss sällskap en stund, likaså Majsan. Majsan och jag ska leka imorgon, woop woop!

Har precis duschat och nu blir det något avsnitt av One Tree Hill innan sängen väntar. Ha det bäst, kramar!

Jag & Natalie, från förra veckan. Woop woop ♥

Nu väntas en räkmacka straxt i köket, mums! Sen ska jag ut och träffa lilla Johanna en stund, saknar henne som in i bomben! Kommer ihåg då vi brukade prata varje dag, goda tider det.

Under eftermiddagen har jag hunnit med att käka lite nudlar, reta syrran lite när hon försökte plugga och en promenix på en timme med Natalie min fina. Japp. Ett samtal med Marcus & ett med Jess har också hunnits med. Nu är det käk! Puss

Gammal bild på det!

Älskling vänta, får jag bara sitta brevid dig?

Det var han som ville kyssa mig

Håll ut,va stark. Så stark som Jag vet att bara du kan vara. Jag kommer alltid vara vid din sida,det kommer alltid att vara vi två. Men då kanske man undrar varför det ibland bara är två fotspår på gatan,i gräset,eller i sanden,det är då Jag bär dig,eller du bär mig. Jag älskade dig då, Jag älskar dig nu och Jag kommer föralltid att älska dig. Du är det finaste Jag har. Min lola, det får bli lola junior eftersom din kära mor är the real deal. Nothing compares to you.

/ Astrid

Har ju tvekat lite på om jag skulle till skolan idag eller inte. Men efter att ha suttit hemma själv hela dagen igår och grubblat, bestämmer jag mig för att det är lika bra. Går dit och ser hur jag mår liksom. Ha en bra dag, kram

Min lilla tjutunge. Har tänkt på dig en massa sedan i lördags då du åkte hem och sedan till akuten! Vart jätte orolig över dig. Är det fortfarande eftersom du/ni ännu inte vet vad det kan vara. Skulle någonting hända dig vet jag ärligt talat inte vad jag skulle göra.. Du betyder jätte mycket för mig hjärtat.

Jag står vid sida Louise. Finns alltid här för dig när du än behöver mig.

Men glöm inte att du är en tjutunge haha, skoja. puss på dig

  oj jävlar vad stor bilden vart. men hahaha jag är en BIG MAMA!! skoja aså:S ^^ hihiihih xD hejdå louise alla läsare, svär ni är feeeetttt cola.. ehm.

Tänkte berätta lite om mitt besök på barnakuten. Det började i fredagseftermiddag, jag började känna smärta i bröstet och över hjärtat när jag andades. Då sket jag i det. Fortsatte så hela kvällen och det talade jag om för mina vänner, men det var fortfarande inget vi reagerade på.

Under fredagsnatten vaknade jag flera gånger av smärta i bröstet och beroende på hur jag låg, gjorde det olika ont. När jag vaknade sedan på morgonen hade det blivit mycket värre. Hade verkligen jätteont! När jag och tjejerna sedan cyklade till Ekholmen för att äta pizza blev smärtan 10 gånger värre. Då gjorde det verkligen ont. Jag cyklade sedan hem, pratade lite med min syster som tyckte att jag skulle ringa till 1177, sjukvårdsupplysningen. Vilket jag gjorde.

Fick prata med en kvinna där och förklara mina symptom och svara på 100 frågor. Hon var även iväg ett tag och rådgjorde med en läkare. Jag trodde fortfarande inte att det var allvarligt, utan förväntade mig att hon skulle säga åt mig att vila. Men nej, hon frågade om det fanns någon hemma som kunde skjutsa in mig till akuten. Jag svarade nej, men att jag skulle ringa och kolla med min syster & hennes pojkvän. Det gjorde jag och efter 10 minuter var dom här. Vi åkte in till barnakuten, där jag blev omhändertagen direkt.

Jag fick då berätta samma historia för sjuksköterskan som jag berättat för tjejen i telefon. Sedan började mardrömmen. Först var det dags för EKG. Hon satte fast typ 10 klisterlappar på olika ställen på kroppen. Jobbigt värre.. sedan undersökte hon mig lite allmänt också. Gav mig även bedövningssalva inför blodproven jag skulle ta 1 timma senare. Doktorn skulle nu kolla på mitt EKG.

Efter en halvtimmas tvtittande i mitt rum med syrran & Marcus kom doktorn in. Hon hade även med sig en praktikant. Då fick jag dra samma historia för dom och svara på ännu fler frågor. Sedan började hon också undersöka mig, även praktikanten. Fick sitta där halvnaken och dom bara kladdade på mig, haha. Sedan gick dom därifrån och sjuksköterskan kom in igen.

Då var det dags för blodprov, hon satte då in en slang i min arm. Den fick sedan sitta kvar där ifall det skulle behövas fler blodprov. Det gjorde inte så ont, men det var obehagligt. Sedan ville dom att jag skulle lämna urinprov och gå runt i 5 minuter på avdelningen med en grej i fingret som skulle kolla mina hjärtslag eller något liknande. 

Nu hade det gått ungefär 3 timmar. Då bestämde sig min syster & Marcus för att åka och handla lite, eftersom det inte skulle hända så mycket den närmaste timmen. (Föreställ er att vi bara satt där i det där jävla rummet helt ovetande, fattade inte vad dom höll på med. Kom bara in någon då och då och beordrade mig att göra vissa saker). 

Då låg jag och kollade på tv någon timma. Sen kommer en ny sköterska in med en rullstol och säger att hon ska köra mig till röntgen. Och jag ba, wtf?!!! Jag kan väl gå liksom.. men iallafall, jag lät henne köra mig till röntgen. Kände mig som ett sär när jag kom in där i väntrummet och fick gå före alla andra, trots att jag nästan såg frisk ut. Röntgade iallafall lungorna och fick sedan skjuts tillbaka till rummet, då även syrran var tillbaka.

Började få huvudvärk. Tryckte på knappen för sköterskan (ja,  jag hade en sån där knapp och så kom dom inrusandes och trodde jag var död, typ) haha och då fick jag iallafall smärtstillande. Tiden gick riktigt sakta nu. Hade varit där i ca 4 timmar och nu började jag frysa och kallsvettas. Förklarade det för sköterskan och hon tog febern på mig. Hade då 38,5 trots att jag tagit värktabletter. 

Sedan kom mamma dit, (dom var på landet, därför dom inte varit där under dagen) och straxt därefter kom läkaren in och förklarade att dom inte hade någon aning om vad det var för fel på mig. Dom visste inget, förstod inget. Alla tester var felfria (nästan). Och jag fick åka hem, på ett villkor. Att jag aldrig fick vara ensam och hela tiden bevakas. (Yey liksom...). Nej men jag slapp iallafall sova där och det var skönt. Det hela slutade med att en sköterska kom in och tog ut slangen ur min arm, aj aj. Fick även en såkallad "stickpresent"! Förväntade mig typ en nalle, men jag fick en biobiljett. Woho!

Idag mår jag lite bättre, men det beror nog på att jag inte gör något. Så fort jag går upp och ner för trappan, hugger det till i hjärtat när jag andas. Riktigt jävla jobbigt.. vet inte hur det blir med skolan imorgon alltså. Det här suger iallafall. Känner mig helt handikappad. Min familj behandlar mig som ett handikapp också, dom daltar med mig och beter sig som om jag är dödssjuk. Meeen hallåååå liksom, jag är ju livs levande för fan!! 

Här sitter jag som ett sär i mitt rum. Har EKG lappar på armarna och bedövningssalva. Slangen har dom inte satt in än!

Nej den här dagen börjar inte bra. Vaknade och trodde jag mådde lite bättre, men nej, så roligt fick jag inte ha. Efter att ha gått ner & upp för trappan sitter jag här och tar mig för bröstet och kippar efter andan. Ahhhh hatar det här. Fan vad ont det gör. Svårt att förklara smärtan alltså, det är galet. Så nu lägger jag mig i sängen igen och väntar tills någon kommer och räddar mig.

Ps. Tack så jättemycket alla som har visat sin omtanke. Blir jätterörd av alla samtal, sms osv. Tack!!! Inser verkligen hur underbara vänner jag har ♥

Jimmy är bäst. Älskar dig!