Direktlänk till inlägg 24 juli 2011
Jag varnar er - detta är en lång text om känslor. Ilska och tacksamhet.
Jag har skrivit det förut, men jag skriver det igen, jag har jättesvårt för att ljuga för mina vänner. Eller snacka skit om mina vänner. (Då snackar vi riktiga vänner här, inga bekanta eller falska). En vit lögn här o där om vare sig de va jag som fes eller inte, det går väl an, men neeeej det är inte okej att ljuga om stora grejer. Detta vet dom flesta av mina vänner om. Trodde jag iallafall.
ILSKA
Flera gånger har jag blivit sviken. Hundratals gånger har jag hört att folk har pratat om mig bakom ryggen. Jag blir besviken, ledsen och arg. Men visst, alla gör misstag och förtjänar en andra chans. Men inte en till. Och en till. För då är det inte misstag längre, då är det en vana. Och hur kan man leva med att ha som vana att ljuga för sina vänner? Nej. Nej.
Har man en nära vän så ska man kunna göra nästan vad som helst för den. That's what friends are for, right? Men så till den tråkiga delen. När får jag något tillbaka då? När ska mina vänner stå bakom mig, på samma sätt som jag stod upp för dom och hjälpte dom När fan ska dom sitta och lyssna på mitt babbel i timtals om någon "jävla bitch" som jag nästa dag kallar bästis, när ska dom göra det? För helt ärligt så tröttnar man på att ge. Men hur förklarar man det för en vän? Hur säger man rakt ut att man tycker att någon är självisk i vänskapen? Det handlar ju om att ge och ta för fan. Det vet ju alla och det ska man inte behöva förklara för en nära vän.
Folk är så jävla svaga. Dagens ungdom alltså. Kan inte stå för vad dom säger, gör eller ens heter! Ska det va så svårt, så va tyst, sitt hemma och skaffa inga vänner. Gör man något så får man ta konsekvenserna. Dessutom tror folk att, "gör man inget så har man inte gjort något fel". Så om man lyssnar på skitsnack, så har man inte gjort något fel? Jo, man har 1 inte sagt åt personen i fråga att sluta och 2 man har inte berättat för den utsatta. Likadant som om man ser någon bli mördad utan att ingripa om man vet att man kan? Hur svårt kan det vara att fatta. Helt seriöst. Är folk så jävla pantade nuförtiden? Nae jag är trött på att höra ynkliga ursäkter som "jag vill inte lägga mig i.." eller "jag orkar inte bråka". Nähe, så ni ska bara se på när någon mår dåligt? Låta någon bli nedtryckt? FAN VA FEGT. Skaffa lite stake för i helvete!
TACKSAMHET
Nu har jag skrivet av mig ilskan. Det finns några få fina vänner också. Några få som jag ibland känner att jag ger för lite än vad jag tar emot. Vänner som jag vet skulle göra exakt lika mycket för mig som jag skulle för dom. Dom som finns där i vått och torrt. Dessa människor är svåra att hitta men ännu svårare att behålla. Dom är ärliga, pålitliga och roliga. Snälla, fina och accepterande. Underbara, otroliga och bäst. Och gud vad jag är rädd att förlora dom. Vet inte vad jag skulle göra utan dessa underbara fina stjärnor som lyser upp mitt liv. Jag skulle vara vilsen!
Så nu är jag helt säker på att ni vet i vilken kategori ni passar in. Och vart ni skulle vilja passa in. Ska ni vara dom där fega jävlarna som bara gör världen värre genom att hålla käften, eller ska ni vara dom där underbara människorna som alltid kommer att bli uppskattade för dom personerna dom är?
Till alla mina fina vänner - ni är guld värda!
Hallå i stugan. Här var det länge sedan jag skrev! Men jag har varken haft orken eller lusten, det blir ju lätt så ibland. Men iallafall. Nu har jag lov, för dom som inte visste det, och det är sjukt skönt!! Sova länge och bara chilla! Sedan har jag ...
Drar mig in till stan för att möta upp Astrid och Emma. Mysigt värre! Vi hörs, ciao ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | |||||||
4 |
5 | 6 |
7 | 8 |
9 |
10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 |
21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||
|
Leave me alone, get out of my face